Populärmusikhistoria 1970-talet

Lyssna på en uppläsning av denna sida här!

Hårdrock

Hårdrocken var en naturlig vidareutveckling av 60-talets experiment. Rock’n’rollens ursprungliga roll som upprorisk och högljudd fördes vidare in i hårdrocken. Men nu krävdes ännu högre volym och mer extrema effekter.

Hårdrocken var under 70-talet den hårdaste och mest rebelliska musiken, men har därefter blivit en av rockens bredaste genrer som drar masspublik till stora arenor.

Typiska stildrag

• Hög ljudvolym och aggressivt sound.
• Riffbaserat. Läs här om riff.
• Distade gitarrer 
• Långa gitarrsolon
• Skrikartad sång 

De första stora stilbildande banden kom från Storbritannien, och det band som ofta brukar räknas som hårdrockens uppfinnare är Led Zeppelin. 

Hårdrocken spred sig över hela världen och Australiensiska AC/DC tillhör de mest kända
hårdrocksbanden.



 

Reggae

Reggaen hänger starkt samman med en religiös rörelse som kallas för rastafari. De troende anser att den dåvarande etiopiske kejsaren Haile Selassie var Gud och att alla afrikanska ättlingar så småningom ska grunda ett rike i Afrika. Rastafarianhängarna tar avstånd från västerländska ideal, de är vegetarianer, mediterar samt sparar sitt hår till dreadlocks.

Reggae blev en av 70-talets viktigaste genrer, och genom den spreds västindisk musik i hela världen. Bob Marley var den viktigaste ikonen i genren.

Det politiska inslaget var ofta en viktig del av texterna i reggae, vilket säkert var en av anledningarna till att den blev så populär bland punkarna i England, som inspirerades av den i slutet av 70-talet.

Punk

Punkarna ansåg att alla skulle kunna skapa musik, inte bara tekniskt skickliga musiker. 

Punkarna kom att få en väldigt stor roll, de skapade ett nytt mode och en ny ungdomskultur som ifrågasatte hela samhällets normer och värderingar. 

Ganska snart kom också punkens texter att få ett politiskt innehåll, särskilt i Storbritannien men även i Sverige.

Punkarna ansågs farliga och samhällsomstörtande och deras låtar förbjöds ofta i radio. 

Disco

Disco började som en smal musikstil, som främst spelades av DJ:er på klubbar och sällan hördes på radio.

Ett typiskt stildrag för disco är att bastrumman spelar på alla pulsslagen, så kallat "four on the floor". Detta förekommer även i modern dansmusik.

Disco var en renodlad dansmusik, men så småningom började den spridas till en större publik via radio. Det var dock inte förrän i och med filmen Saturday Night Fever med musik av bl.a. Bee Gees som den fick en stor publik.

Många artister i andra genrer, däribland t.ex. The Rolling Stones och Rod Stewart, gjorde enstaka discolåtar och i slutet av 70-talet hade genren sin storhetstid.

Eftersom den blev så kommersiell började den skällas ut av musikkritikerna och ganska snart tappade den i popularitet och återgick till att vara en mer renodlad klubbmusik.

Abba

70-talets mest framgångsrika popgrupp var svenska ABBA bestående av Agnetha Fältskog, Anni-Frid Lyngstad, Benny Andersson och Björn Ulvaeus. 

De slog igenom internationellt 1974 när de vann Eurovision Song Contest med ”Waterloo”. 

Kärnan i gruppens framgångar över hela världen låg i Björn och Bennys förmåga att skriva slagkraftiga låtar kombinerat med Agnethas och Fridas karakteristiska röster, samt inte minst det nyskapande soundet. 

De pendlade mellan ballader (”The Winner Takes It All”), disco (”Dancing Queen”), schlager (”Ring Ring”) och ren pop (”Mamma Mia”). 

ABBA lade på många sätt grunden till exportframgångarna för den svenska skivindustrin. Att ABBA:s musik fortfarande är populär bevisas inte minst av framgångarna för musikalen och filmen Mamma Mia! som bygger på bandets låtskatt.

Instuderingsfrågor

Vad är ett gitarriff?

Vad är typiskt för hårdrock?

Vad var typiskt för punkmusiken?

Vad är rastafari?

Vad har Abba betytt för svensk musikexport?